Vårt liv med ADHD

Jag har vid ett flertalet gånger pratat lite smått om ADHD.
Under en längre period har jag så gärna velat prata mer, berätta mer och förklara för er mer.
Men det är så svårt.

Det är omöjligt att sätta ord på utan att såra, eller med meningar där missförstånden och feltolkningarna kan bli oändliga.

Men det jag just idag, just nu både orkar och kan berätta är att ADHD är - för min egen erfarenhet och från mitt perspektiv - en diagnos som märks i perioder.
T har sina perioder då allting antingen är jätte bra eller då allting är jätte dåligt. 
För ni förstår att grejen med ADHD är att det är antingen eller, det finns inget mittemellan. 
Sedan tar ni det där antingen eller och gångrar det med tio. 
Så får ni fram hur perioderna kan variera för någon med ADHD. 
 
Just nu, just den senaste veckan har vi gått igenom en väldigt dålig period. 
Dessa perioder är för T psykist påfrestande och även om många inte tror det så mår även han extremt dåligt när dessa perioder tar vid. 
Det som gör det ännu tuffare är att dessa perioder även påverkar oss runt omkring. 
Oss i T:s närhet. Mig som lever, bor och andas ihop med honom.
 
Jag vet att han skulle göra så mycket mer om han kunde, jag vet att han aldrig skulle gå in i en period om han fick välja. Och jag vet att inte en människa på jorden skulle självmant vilja leva med ADHD.
 
ADHD är så mycket, det är så lite, det är så allting, det är så ingenting.
 
 Det som avgör är hur jag, som T:s fru väljer att hantera och acceptera diagnosen. Hur vi som par väljer att jobba på den tillsammans. Och hur vi tillsammans väljer att hitta vår vägar och älska varandra, nu då och för alltid. 
 
För jag väljer att stå bredvid T även i de perioder som inte är bra. T är så mycket mer än hans diagnos. Och ingen ska behöva dömmas utifrån en diagnos eller sitt mående. Allt vi alla behöver är någon som står bredvid oss, väntar ut för att sedan sträcka ut handen och säga 
- du det där gick åt helvete, vi försöker igen! 
 
 
 
Barbie 
     älskar han den där som alltid är för mycket. 
1 Anonym:

skriven

Så fint skrivet. Älskar er ❤

2 Kristina Jonstad:

skriven

Så klokt; en person är inte sin diagnos, utan så mycket mer.

Kommentera här: