Det är tanken som räknas

T skulle i helgen göra ett tappert försök till att ge mig sovmorgon.
En urgullig tanke!

Det börjar med Lördagen, han ställer klocka för att vakna innan mig och barnen.
Misslyckat försök nr.1 - Det är bra om man ställer klocka på helger också och inte bara vardagar.

Söndagen - Jag tänker att jag får hjälpa honom på traven, P kommer in i vårt sovrum som vanligt och jag som annars alltid går upp med barnen ser ganska snabbt på P att det inte är någon somna om morgon utan dags att gå upp.
Det gör inte så mycket då M ändå precis börjat leva rövare i sitt rum och gör sig hörd för att få gå upp.
Jag petar då på T och frågar om han skulle ta barnen.
Han flyger upp och säger att det ska han absolut.

In i M:s rum försvinner han medan P börjar hoppa på mig och tjata om frukost. I samma veva börjar T:s hemska väckarklocka ringa. Och när jag säger hemska så menar jag verkligen hemska. Det är som ett signalhorn som skär in i huvudet på en och ger varenda lite människa som hör det där den sämsta tänkbara start på dagen som går att hitta.

Och där var jag vaken...

Jag går upp och in på M:s rum för att se vad som händer. Där i hans säng ligger T och snarkar medan M leker på golvet.

Jag frågar lite fint vad han gör och om det inte var han som skulle ta barnen. T:s hjärna är inte den mest effektiva och jag vet att det inte är 100 % funktionsduglig såhär på morgonen och att han självklart inte gjort detta med flit utan allt gick bara så fort för honom i all välmening.

Där och då får jag mig en spydig kommentar i stil med att jag minsann aldrig är nöjd.

Min fina fina T. Det är ju tanken som räknas!

Jag lyckades helt otroligt nog somna om ändå och fick sova två timmar till.
 
Så det var en lyxig söndagsmorgon ändå! 
 
 
Två busungar som älskar att måla på köksbänken. 
 
 
Barbie 
   utvilad mamma 
 

Kommentera här: