Varning för viltolycka

Jag tror jag har en förmåga att dra till mig viltolyckor. 

Som tur är så inte för min egen del men för alla mina medtrafikanter.  
-förlåt alla ni drabbade om så är fallet - 

Idag var jag nämligen med om min tredje viltolycka på 1,5 år. 

Första gången var det bilen framför mig. 
Andra gången var det bilen jag mötte och nu tredje gången bilen framför mig.  

Det som var bra med dagens olycka  - om man nu kan säga så - var att bilen som vart drabbad hade med sig en kofot så de snabbt kunde avsluta det stackars djurets lidande. 
Så bra! 

Jag själv däremot borde nog ha något liknande i bilen om jag ska fortsätta i den här stilen. 

Jag vill självklart inte slå i hjälp ett djur med tillhygge men kan det förkorta djurets lidande markant så skulle jag självklart göra det. 
Tidigare gånger har jag tyvärr aldrig haft något användbart vilket är otroligt synd. 
Tanken på att djuren måste lida den oändliga stunden det tar innan jägaren är på plats är synd. 

Så ja, jag måste nog lägga in något i bilen. Ska se vad man kan ha som är mest effektivt . 





För övrigt för er som undrar hur livet flytit på efter mardrömanatten med en spyendes M så kan jag glatt meddela att inga vidare företeelser skedde. 
Morgonen efter var han pigg och frisk som en lärka och livet flöt på som vanligt igen. 
Natten till söndagen var jag självklart orolig och inget av barnen fick sova själva. Men den natten gick igenom smärtfritt utan någon olycka. 

Så M måste ha ätit något dåligt som magen inte gillade eller liknande. 
Jag lider med honom och tyckte så himla synd om honom men jag är självklart tacksam över att ingenting mer hände. 
Magsjuka med två småbarn är inget jag ens skulle önska min värsta fiende.  

Eller jo det skulle jag nog. Men enda anledningen till att jag inte gör det är för att det är synd om de drabbade barnen. 


Sagostund för M i den fina söndagssolen

Barbie 

Kommentera här: