Vaken natt

Att vakna mitt i natten och höra M spy är nog ett av de värsta sakerna man kan vakna av. 


Inte för min egen skull, utan för hans. 

Han är så envis och tjurig. När kväljningarna kommer gör han allt för att stoppa dem.  Han sväljer och sväljer, skriker och tjuter samtidigt som jag försöker hålla honom uppe så att han inte ska lägga sig på rygg en gest han naturligtvis stretar emot med full kraft. 

Att se sitt barn lida och må så dåligt och tycka att hela händelsen är så hemsk gör så ont i en. 

Det är tur att vi sov hemma hos farmor så att vi kunde hjälpas åt hon och jag. 

Efter en och en halv timme verkade det lugna ner sig och jag vågade släppa bort Mill från knät i vår sittande position på golvet till sängen. 
Han fick sova bredvid mig resten av natten. M sov gott men min skräck för att han skulle fortsätta spy var brutal. Sov lätt som en fjäder, minsta lilla ljud han gjorde eller minsta lilla rörelse satte jag mig upp och höll på att slita upp även honom. 


Min älskade finaste du

Medan jag fortsatte hålla koll på M fick farmor lägga P i sin säng och hålla koll på henne ifall även hon skulle dra igång. 


Men vi klarade oss natten igenom och nu är allting som det alltid varit. 
M är uppe och springer, öser i sig frukost och är hur glad som helst. 

De har dagen till ära plockat på sig klänningar, något som båda två absolut älskar. 

Att snurra så kjolen svänger ut är det bästa. 



Dessutom hinner vi även med att mysa lite. 


Jag hoppas hoppas hoppas för mitt liv att M är bra nu, att det inte blir något mer av det här och att vi andra slipper undan vad det nu är som har drabbat M. 

Vi som skulle ha en mysig bra helg med bus och utflykter hos farmor får nu avvakta och se om vi ens vågar lämna huset idag. 

Kommentera här: