Att leva utan minne del 8

Japp Emelie gör det igen!  


Jag skulle ta en sväng ut till arbetsplatsen idag för att dels kolla hur det går med arbetet. Det är alltid kul att komma ut och se hur det går för grabbarna på plats. 

Innan jag far meddelar R mig om att han skulle behöva ha en dunk med diesel till grävaren. 
Jag som ändå skulle åka tar på mig uppdraget. 

Svänger in på macken, ställer ut dunken och tankar den full, stoppar sedan ner munstycket i min egen bil och fyller upp denna när jag ändå är där. 

Sedan tar jag kvittot, stänger locket på bilen och kliver in på macken för att handla. 
När jag går in på macken plockar jag upp telefonen och ringer R för att kolla om han ska ha något när jag ändå är där. 
Det blir att vi fortsätter prata och jag är fokuserad på samtalet när jag betalar och går ut, sätter mig i bilen och kör där ifrån. 

Kommer till arbetsplatsen och börjar prata med grabbarna.  En av dem frågar sedan vart dunken är och jag svarar snällt att den står på golvet där fram.  
Han går ett varv till runt bilen och tittar både bak och fram innan han säger att den inte alls står där. 
Jag tror först att han skämtar men ganska snabbt inser jag att han inte alls driver. 
Det finns ingen dunk med diesel i bilen.... 

Jag har då alltså glömt kvar dunken på bensinmacken vid pumparna. 

Snabbt hoppar jag in i bilen och kör tillbaka. 
Gör mig beredd på att antingen få gå in och fråga efter min dunk med skamsen min eller det värsta tänkbara att jag ska komma dit och se att någon kört på min dunk och därmed spillt ut 25 liter diesel. 

Men en aningen positivt blir det, dunken står kvar exakt där jag lämnade den och snällt tar upp en hel pumpplats. 
Det var bara att hoppa ur, försöka göra mig så osynlig som möjligt, hoppas på att så några som möjligt sett mig och min dunk och snabbt köra därifrån... 


Barbie 
Det är tufft ibland. 

Kommentera här: