Det finns pappor också!

Det har snurrat en hel del på sociala medier en längre tid nu om hur det är att vara mamma, att mammor är fantastiska, att mammor jobbar hårt osv.
Det är fantastiska inläggs om förklarar hur det är att vara förälder, vad man gör för sina barn och hur hårt man faktiskt jobbar.
Men det som har fångat min uppmärksamhet är att alla handlar om hur det är att vara just mamma. Inte pappa, bara mamma.
 
Det gör mig bårde irriterad och upprörd. 
Jag vet att i dagens läge är majoriteten av alla hemmavarande föräldrar just mammor, och det är oftast ganska självklart att det är mamman som är hemma första tiden. 
Men vi lever i 2016, vi pratar om ett allt mer jämnställt land, vi pratar om att föräldrar inte ska få dela med sig av sina dagar till varandra och hur det ska låsas ett allt högre antal dagar på vardera föräldrer så att det inte är en förälder som går hemma
- detta är dock ett annat ämne som jag garanterar er att jag kommer ta upp i framtiden - 
 
Men vet ni, en heads up, det finns även pappor som går hemma, pappor som gör allt det där hårda jobbet, pappor som sliter, inte sover, och jobbar på med barnen på det där fantastiska sättet som det i alla inlägg beskrivs om att det är mammor som gör. 
Varför skiver vi idagens såkallade jämställda samhälle att det är mammor som gör allting? 
 
Vi går gravida, vi föder barnen och vi i många fall ammar Go us kvinnor! 
Men sen då? 

Jag var gravid, jag slet och tog mig igenom det, jag klämde ut den där första klumpen på 3,6 kg. Jag var hemma i 6 månader sedan gick min man hemma i 6 månader. vi delade lika för att det passade oss. 
Sedan gick jag igenom en graviditet till, jag klämde ut en ny klump på 3,7 kg. Heja mig! 
Men vet ni vad som hände sen? 
Jag vart hemma i 5 veckor. 
Ja ni läste rätt, jag var hemma i 5 veckor. 
Vad som hände sedan?  - Nej barnet dog inte - min man gick hem. Sedan var han hemma med våra två fantastiska barn i 1 år. Medan jag jobbade. 
Idag 1 år senare jobbar vi båda två, men med en tvist. Det är min man som lämnar och hämtar barnen på dagis, det är han som packar väskorna, det är han som väcker dem och går upp på morgonen, klär på dem och skjutsar dem. Det är han som efter en tuff arbetsdag tar bilen till dagis och hämtar dem, åker hem och bökar in dem i huset. Varför? Det passar oss. 
Det är min fantastiska man som är våra barns '' mamma '' Det är han som gör allt det där jobbet som bara en mamma gör enligt alla inlägg. 
 
Det gör mig så upprörd och ledsen att inläggen inte handlar om hur det är att vara förälder. Blir jag aoutomatiskt en dålig mamma för att jag inte gör allt det där jobbet en mamma ska göra? 
Och ska min man känna sig annorlunda eller nästan konstig för att han faktiskt gör dem där sakerna? 
 
Min man ska inte få mer beröm än mig för att han är en pappa och jag ska inte få mer beröm än min man för att jag är en mamma. Vi båda två har tagit steget till att vara föräldrar och att ta hand om våra barn. Hur vi sedan väljer att göra detta är helt upp till oss. Men ingen av oss ska få varken mer eller mindre kred för att vara en fantastisk förälder bara för att den ena har snopp och den andra har tuttar. 

Jag reagerar starkt över detta och frågar mig själv, varför strävar alla så himla hårt efter ett jämställt samhälle när ingen behandlar det som ett jämställt samhälle? 
 
 
 
Min älskade T med våran son bara någon timme gammal. 
 
 
 
Barbie 
     stolt arbetande mamma 
 
1 Christian:

skriven

Fantastiskt vackert skrivet!
Så härligt med människor som verkligen har begripit vad det här med jämställdhet betyder.
Stor Kram!

Svar: Tack så jätte mycket!Kramar till dig med Christian
Barbiefitta

Kommentera här: