Ett sista ord

Jag vill börja med att tacka alla nära och kära som stått vid min sida och stöttat mig. Men framförallt vill jag tacka er som hört av er anonymt, både ni som känner E och ni som inte gör. 
Det är jätte skönt och höra att jag inte var ensam. Ensam om att agera ja. Men inte ensam om känslan. 

Härnäst vill jag bara säga vart jag vill komma med detta inlägg. Jag vill som tidigare bearbeta en händelse i mitt liv som för mig var tung. Den var tio gången tyngre för andra. Men vad jag känner kan ingen ta ifrån mig. 
Jag tänker fortsatt inte hänga ut tjejen jag pratar om även fast hon i andra sociala medier tagit steget till att träda fram. jag kommer i fortsättningen kalla henne E. 

Jag har efter mitt inlägg jag gjorde den 27:e maj fått höra att min historia är förvrängd och att jag ljuger. Men låt mig bara klargöra en sak - jag var inte den som gick på droger. 
Vi har nog absolut två sidor att se på det och det är just vad det är, två sidor. 
Jag skriver om detta för förhoppningsvis sista gången nu. Jag tänkte försöka att inte ta upp några mer diskussioner eller liknande. Jag har efter idag fått veta att E inte har kommit så pass långt än och jag tänker acceptera att hon inte är öppen för hur andra kan se på hennes historia. 

Jag har med mitt tidigare inlägg inte hängt ut någon som person eller dömt någon jag inte har träffat. Jag har dömt ut deras val , inte dem som person. För mig är det ofattbart hur man kan välja att dra ner någon i drogträsket. Det är ett aktivt val en person gör. Men sitter man inne med kunskap som kan få en annan person att riktigt hamna i skiten ska man hålla den för sig själv. Så nej jag har inte dömt pojkvännen som person. Jag har dömt ut hans handling. 

Angående mamma och familj i det hela vet jag inte vad jag ska svara på. Då jag inte hängt ut personen jag pratat om har jag då heller inte hängt ut hennes mamma. Bara berättat vad som hände och vad jag fick höra. E var inte där, E hörde inte vad som sades. 

Jag fick höra från E att jag inte ställde upp. Att jag inte var ett stöd. Jag fanns där, jag lyssnade. Men som hon skriver själv inte tillräckligt. För mig är det också ett bevis på en stor del självtänk. Jag vet personligen inte hur mycket jag som två barnsmamma som driver eget företag och pendlar 20 mil om dagen förväntas att ställa upp på att andra. Den perioden då jag dessutom hade stora problem själv. Men som jag valde att sätta åt sidan och inte tynga E med för jag visste att hon hade större problem än mig. Under den perioden genomgick jag en abort. Vi hade en nyfödd Mill hemma samt att Tobbe o jag hade det extremt tufft och var påväg att gå isär. Saker som E med stor sannolikhet inte visste för jag valde att ställa upp på henne. Men tydligen inte tillräckligt. - jag räckte inte till - 

Dagen/kvällen i sig tänker jag inte fortsätta in på en gång till. Jag har fått berätta min historia. Min syn på det hela. E tar in den och förstår den när tiden är mogen. Så som jag förstår hennes sida. 

Men en sista sak kan jag inte lämna o kommenterad och det är Dan. Mannen som E beskyller för hennes drogmissbruk. Jag har hört hennes historier jag har lyssnat på hennes version. Men nu har jag även lyssnat på hans version och vet att det finns alltid två sidor av en historia. Är livet ett helvete gör man ett aktivt val att rätta till det. Att börja med droger är ett aktivt val E har tagit själv och kan inte skylla på någon annan än sig själv. 
Jag hoppas hon en dag inser det. 
Även om den dagen inte är just idag. 


Och Dan till dig vill jag bara säga att livet är riktigt jävla surt ibland. Man kan inte alltid få det åt rätt håll. I mina ögon är du en stor människa som idag har insett vad som gick snett och erkännt dem för både dig och E. Vems fel det än var, vem som än gjorde vad kommer du aldrig kunna anses vara orsaken till det här. E gjorde valet helt själv. Precis som hon hade kunnat gjort valet att gå vidare livet utan dig istället för att stöta på drogerna. 

E mina sista ord till dig blir 
Jag kommer alltid minnas dig och oss för vad vi en gång var och hade. Jag kommer alltid skratta åt våra minnen och älska våra tokigheter. Jag kommer alltid vara stolt över att få ha kallat dig min bästa vän i över 15 år. 
Jag kommer acceptera ditt val du gjorde i livet. Och hoppas att du en dag förstår att det var ditt val. Att du inte kan klandra någon annan för något som hänt. 
Min handling var för att jag älskar dig. 
Och den handlingen  kommer jag stå fast vid. 

Puss från E till E 


1 Anonym:

skriven

Så fint skrivet Emelie

Kommentera här: