Länge sedan det var så fantastiskt!

 
 
Den här helgen har gett mig insikten om att man inte måste göra
något stort för att älska livet.
Jag har verkligen förstått att det är de små sakerna som gör det.

Det var otroligt länge sedan jag var ledig en helg såhär.
En helg utan jobb, bygge eller måsten.
En helg som var lagom planerad med inslag av precis det jag ville.

Fredagen började med jobb på natten, slutade runt 06.00,
åkte då hem till min kompis Amanda för att sova ett par timmar,
Fattig som man är var jag utan lösa pengar och minus på kortet.
Detta är anledningen till att jag hatar folk som bor i stan för att man måste betala för att hälsa på.
Jag tänker att jag är smart och rullar in på förhyra parkeringar,
hittar en parkering där det är torrt på backen vilket betyder att det stått en bil där över natten som nu antagligen åkt till jobbet.
Med ett leende över min smarthet ställer jag mig där.
(trodde jag)
När vi sedan kommer ut runt 11.00 har jag fått parkeringsböter...
Dagen börjar bra, får ju se den positiva sidan - bilen var ju iallafall inte bortbogserad..

Aja, in i bilen upp till självaste huvudstaden Stockholm där
vi planerar middag, shopping och utgång med min sedan flera år tidigare vän Mats och hans Fästmö Sandra.
Otroligt varmt mottagande av både vuxna och barn, otroligt god mat och fantastisk guidning runt om i Stockholm.

Väl hemma på Lördagskvällen är det enbart mys med min dotter och man.
Söndagen startar med att jag blir väckt runt 10.20 av att min man och dotter kryper ner i sängen och myser.
Eller ja, min man och jag myser medan vår dotter far runt i hela sängen, drar i hår, petar oss i näsan och ställer sig på våra ansikten. Men det är kärlek.
God frukost och ingen stress senare åker vi iväg till Svärmor som har massor med snö för att presentera Pennie ( vår dotter) för sin första snö.
Det blir kälkåkning, snöbollskastning med vovven och snögubbebygge.
Dagen avslutas i soffan innan jag däckar och kliver upp 01.00 för att jobba igen.
Helt otroligt vad jag älskar livets små egenheter som ger mig nya krafter att mer än något annat vilja fortsätta mitt liv i precis det här spåret.

 
 
 
 

Dag 4 - Mina Rädslor

Mina rädslor är en ganska sjuk grej att skriva om
för att jag vet att jag har alldeles för många.
De svämmar över och tar över min vardag och ju mer jag tänker på
det desto fler blir dem, de liksom kastar sig på mig som en
inre röst, som demoner som gör allt för att sätta krokben
på än och allt man kan göra är att försöka lyfta på fötterna
för varje steg man tar.

Fasaden man måste ha för att folk inte ska se alla mina rädslor som alla röster kastar på mig är nog faktiskt min största rädsla att jag ska tappa. Att den ska ramla ihop och min sjukt störda
och defekta hjärna ska bli blottad inför alla andra.

En liten del av de rädslor jag har
(återupprepar en Liten del)

Jag är rädd för:
*Att något sjukt ska hända mig om jag struntar i en tvångstanke
*Att förlora min familj ( men åandra sidan, vem är inte?)
*Att svika min omgivning och göra dem besvikna
*Att mitt företag ska gå omkull
*Att jag ska bli lämnad själv.
*Att min dotter ska dö, min man ska dö, min pappa min bror, min mamma, min syster, min lillebror, min svärmor, min katt, min hund,
- Men aldrig är jag själv rädd för att dö.
*MYROR! - de är sjukt farliga djur!
*Att visa min kropp
*Att jag någon dag ska ångra något jag gjort.
*Att komma till ett nytt jobb, ( för jag tror att jag inte klarar något)

Tillsist
Jag är rädd för att bli ful.


Peace

 
 
 
 

Dag 3 - vad är kärlek

En djup fråga utan svar. 
Eller utan ett svar som gäller alla. 
Alla har sin egen kärlek. 
Sin egen syn på kärlek. 

Min kärlek är för mig
 - min familj och styrkan att alltid finns där för varandra. 
- min älskade man som står ut med mig 
- Och min dotter. Som känslorna som finns där inte går att beskriva.