Festival

För trehundranittiotredje gången - ni vet att jag överdriver - var vi och hängde på en picknickfilt -stavas picknick så? - i Skärblacka ihop med resten av folket från den hålan och umgicks till skönt gung av reggeamusik.  -lika osäker på reggea ordet också - 


Det är en trevlig tillställning tycker jag. Det är synd att vädret aldrig kan visa sig från sin bästa sida något år bara. 
Tacksam över att det inte regnade dock! 

Dessutom var vi barnfria och jag förtärde alkohol. 
Inte varje dag! 

Däremot kan mamma Emelie aldrig bara vara utan att störa sig på andra människor. 
Den här konserten är en gratis festival där alla som jobbar där är volontärarbetare. 
Fantastisk insats och fina människor som gör allt det där for freeeeee.  
Och så ser man alla otacksamma jävla slasrövar som sitter där på sin jävla filt och sprider skit omkring sig. Nej inte i munnen utan iform av skräp. När de reser sig upp, skakar av filten och lämnar platsen ser det ut som en jävla soptipp.  
Sedan stegar de därifrån med orden "det finns folk som tar hand om det där" 
MEN FÖR HELVETE! 
Jag funderar starkt på varför de fantastiska människorna som anordnar detta faktiskt fortsätter när hela Skärblacka är fullt av otacksamma idioter... 

Jag är uppvuxen med att alltid ta undan efter mig och aldrig skärpa ner. Eller jag vet inte om jag är uppfostrad med det heller. Det bara är så att jag gör så, jag kan inte minnas att någon någonsin talat om detta för mig. Troligen för att det har varit lika självklart för mina föräldrar att inte skräpa ner och jag så tagit efter dem. 
Men hur kan andra människor inte tänka? 
Vad för de vidare till sina barn ? 
På en gratis tillställning dessutom. Folk som ställer upp för att du ska ha det bra. Det minsta du och din feta picknick röv kan göra då är fan att ta upp din jävla skit efter dig. 

En annan aspekt på hela grejen är att nu råkar jag veta att parken inte städas förrän dagen efter. 
Hur många saker hinner blåsa iväg ut på åkrar som sedan hackas ner och serveras till våra stall/ladugårdsdjur. Ni borde vara med på en gård en gång och se hur bra en ko har det när hennes mage blivit uppsliten invändigt av din strimlade ölburk du var för lat för att plocka upp. Eller ut i haven ner i fiskarna och valarnas magar. Där samma procedur sker eller där de dör av för mycket plast som kroppen ej kan processa för att ditt barn gjort som sin pappa. Kanske  slits dina servetter  upp av fåglar och deras öde blir detsamma som kossan eller valens.  
Man får ju dock hoppas på att det  lindrigast möjligaste tänkbara händer där alla saker slits sönder av djur för att sedan ligga i en miljon småbitar som den där vänliga själen morgonen efter ska plocka upp för att du anser att du minsann inte ska ta hand om din egen skit. 

Jag skäms över att se vuxna människor beteende. Ett beteende de sedan för över på sina barn. I en värld deras barn sedan ska leva i och njuta. Vara stolta över sina liv. 
Men hur ska de kunna vara stolta när de dödar allting runt om kring sig. 
Bara för att mamma inte kunde tänka. 



För övrigt hade jag en otroligt trevlig dag med min maskros, svärfar och man. 

Där vi lämnade platsen med en fylld skräppåse och en flaska med alla fimpar i. 


Barbie 

Böcker

Jag säger att man aldrig kan ha för mycket böcker. 

T säger att jag har alldeles för mycket böcker. 
Man skulle kunna säga att vi är oeniga.  

Nu in för flytten som kommer ske i sommar har vi börjar röja här hemma. Idag var det bokhyllornas tur att få sig en omgång och plockas ner. 
Nio papperspåsar senare inser jag att jag kanske hade en hel del böcker ändå och jag undrar när jag ska tid att läsa dem alla, många igen men många för första gången. 

För övrigt. 

Den stora kartongen ni ser till höger är vår skokartong. Eller ja troligen mer min sko kartong. Men planen är att resten av familjens skor ska in för i med. 
Skor är som böcker man kan aldrig ha för många. 

Ajuste. 
Vi har köpt hus. 
Vi flyttar i mitten på juli. 

Hurra till oss. 


Barbie 

Livet

Livet springer på så snabbt så det nästan springer över dig ibland. 

Jag springer med livet, snabbare än jag själv hinner tänka och förstå. 
Jag behöver stanna upp, andas se mig omkring och kolla vart jag är och åt vilket håll jag borde springa. 

Men jag gör så, jag springer, springer med livet och min vilja. 
För jag vill så mycket, vill så mycket mer. Jag vill ha sprungit snabbare än jag hittills gjort. Jag vill ha kommit längre än jag hittills tagit mig. 
Jag vill stanna oftare, känna mera, andas och lyssna. Jag vill höra och lära mig, prata högre och till fler. Jag vill umgås med mina barn, jobba mer. Läsa mer böcker och köra mer bil. 
Jag vill bara vara och älska med min man, jag vill kunna mer än vad jag redan kan. Jag vill skriva mera och jag vill umgås jämt. Jag vill ha egentid och jag vill lära mig mer saker. Jag vill allt det där som hör till livet och jag vill ha mer kunskap och styrka. Jag vill finnas där för andra, hjälpa lyssna lyfta och förstå. Jag vill höra min egen kropp och lära mig när den inte orkar gå. Jag vill vara en bättre chef, jag vill lyssna mer på andra. Jag vill allt det där och så jävla mycket mer. 


Barbie 

Stannar upp och försöker förstå